Tidsbrist.

Hur vet man att tiden flyger? Jo, man tittar in på sin egen blogg och inser att det är två veckor sen senaste uppdatering! Ops. Och sori ni som försöker läsa därute.

På riktigt har inget hänt. Julen kom och gick. För mycket presenter som vanligt. Huset är ett kaos med två små och alla leksaker. Liten fyllde en hel månad igår. Det gjorde hon med att hålla mamma vaken till 01.30. Gäsp. Men annars allt väl!

Ungefär den största nyheten är att jag bokat doptid i januari, hurra!

Gott Nytt År (ifall det tar mig två veckor att uppdatera nästa gång)!

2 veckor

Tiden flyger verkligen. Vår lilla är redan två veckor gammal! Fortsättningsvis äter, sover och bajsar hon hela tiden, men lite har hon börjat plira på oss och ser sig omkring i världen.

Själv är jag mäkta förvånad att jag orkat vaka i två veckor nu, utan att rasa sönder och samman. Med storebror var nattätandet och vakandet min stora stötesten. Jag hatade att vakna och mata. Denhär gången är jag förberedd. Jag vet att hon kommer att börja sova bättre. Jag vet att jag kommer att få sova igen. Jag har mentalt förberett mig på att själv somna om efter matandet (vilket jag hade svårt med med storebror) och jag försöker göra det så skönt för mig själv om natten som möjligt. Sen finns också öronproppar. Men nej, det är ändå ingen fest att vakna varannan, var tredje timme och ibland varje timme. En fördel med äldre barn är att de oftast sover om än inte hela natten, många timmar i streck.

Både storebror och katten har tagit nykomlingen med ro på dagarna, men om nätterna vaknar storebror och ropar mycket. Katten tar varje tillfälle han kan i akt och myser ihop sig med mig. Han har insett att man måste hålla sig framme ifall man ska få någon uppmärksamhet mera för vår sovande skönhet stjäl annars allt.

Amma mamma.

En bra mamma ammar. Eller?

Sen dottern kom har jag dagligen upplevt deja vú angående amningen. Precis samma sak som med storebror. Amma, amma hela tiden, vänta på att mjölken ska stiga, gör jävligt ont och sen... några futtiga droppar. Utan ersättning skulle båda barnen ha förtvinat.

I storebrors fall pumpade/delammade jag i ca 3 veckor tills jag tyckte att det kändes helt onödigt och slöseri med hans och min energi att ens försöka mera. Avkastningen var helt minimal.

Nu sitter jag här igen och ska överväga hur jag vill göra. Dottern är världens lataste vid bröstet och somnar istället för att slurpa det lilla som finns. Så jag är i pumpens våld ifall jag överhuvudtaget ska ha i henne bröstmjölk. Och igen är avkastningen minimal i jämförelse med vad hon kräver.

Åtminstone har jag känt bättre stöd från BB-personal och rådgivningen denhär gången. Första gången sa alla åt mig att jag minsann kan amma och har tillräckligt med mjölk. Att det sitter mellan öronen. Denhär gången har jag fått stöd för amningen men också förståelse att mjölken kanske inte räcker. Båda barnen har inte gått upp i vikt som de ska den första tiden när jag bara ammat.

Sitter det sen mellan öronen eller tissarna vet jag inte.

En bit av himlen.

Så damp hon ner hos oss. Och vi är i himlen.

Förra tisdagen tittade vår söta dotter ut och det gick med fart. Därav orsaken till bloggtorkan. Hemma är det full fart nu med en nyfödd och storebror som kräver sitt. Däremellan ska man hinna sova lite också.

Jag går antagligen till historien som en av Vasa centralsjukhus snabbaste föderskor. Vi hann just och just in. Vattnet gick (forsade snarare) nere i aulan och jag vägrade gå mera utan fick rullas upp med fart i rullstol. Vrålade att "Hon kommer ut nuuuuuuuuuu!!!!" vid dörrarna utanför förlossningen där två barnmorskor kom rusande och slängde upp dörrarna och drog in mig i första, bästa sal. Någon hann fråga efter rådgivningskortet men ansvariga barnmorskan ropade bara "Skit i det nu!" och så lyfte de upp mig från rullstolen, slet av mig kläderna och vid den lilla värkpausen fick jag slänga mig i sängen. Två krystar senare var hon ute.

13 sekunder tog det.

Förvånad och lycklig låg jag sen där. Eftervärkar och amningsbekymmer ska vi inte gå in på här. Det är bagateller.

39 + 4

... och absolut inget händer. Fast jag hade nog smärtsamma sammandragning typ i lördagsmorse.

Däremot har jag fått ha en fantastisk helg. Efter ett sammanbrott på torsdag då soffan, tvn, maten och livet smakade trä och jag var på väg att krevera av "leido" fick jag överraskningar som hette duga hela helgen lång.

Mitt i fredagsstädningen med sonen rullar svärföräldrarna in överraskande med den förevändningen att de ska hålla mig sällskap medan maken ska på julfest. "Julfesten" visade sig vara en överraskning för mig och vi gick ut och åt supergott med glada vänner. Så uppiggande! Svärisarna skötte hela helgen så att jag fick ta det lugnt (eller lugnare) och på lördagen firade vi tidig bröllopsdag med igen en middag ute och sen en inflyttningsfest hos vänner. Tänk vad skönt att få känna sig normal en helg, äta gott och inte tänka (så mycket) på kommande förlossning!

Dessutom har vi bakat pepparkakor, plockat fram julpynt och jag har äntligen fått några goda julklappsideér. Jai!

Leidon.

Vad annat kan jag säga?

Väntar, har ont, det är tungt, är gnällig, sover dåligt, det är mörkt och trist, orkar inget.

Vecka 38+6

Känns som på övertid.

Oväntat.

Dethär inlägget har inget somhelst med barn och graviditet att göra.

Istället handlar det om vad man gör när man börjar krypa upp efter väggarna hemma en lördagseftermiddag. Jo, man drar till Claes Ohlson och fyndar oväntat snygga muffinsformar för det ringa priset 1,95! Samt muffinsplåtar. Och en massa annat nödvändigt skräp som alltid liksom hänger med en hem från CO.

Ikväll fjärrstyr jag bland annat lamporna och noppar stickade tröjor.

Hänger kvar.

Torsdag och inget händer. Eller. Jo, har värkar ibland, ibland inte. Enligt rådgivningstjejerna så är allting hemåt. Själv ställer jag siktet framåt nu. Kanske det t.om går över beräknat datum denna gång?

Tungt är det i alla fall somhelst. Tur att jag har en snäll son som låter mamma sitta mycket i soffan!

Falskt alarm.

I lördags på kvällen kom vårt första falska alarm. Jag hade väskan färdigpackad då jag gick och sov och var rätt säker på att få ställa in farsdagsbrunchen. Söndagsförmiddagen gick i värkarnas tecken. Men.

Idag är det måndag och en riktigt vanlig dag om man förbiser att solen faktiskt lyser för en gångs skull och att det molvärker i ryggen.

Snopet.

Ny tid

Nej, jag menar inte tidningen med min rubrik utan snarare all den tid som jag verkar ha nuförtiden. Varje eftermiddag/kväll har jag hur mycket tid somhelst. Å andra sidan är det inte konstigt. Normalt brukar jag lägga ner rätt mycket tid på att träna och röra på mig både inne och ute. Kvällarna brukar liksom gå åt som smör i solsken. Nu blir det inget av sånt förutom 1-2 simturer i veckan vilket ger mig helt nya dagar och mycket ny tid.

Undrar ifall jag kommer att vilja ge upp all min "nyvunna" tid sen, när jag kan röra på mig ordentligt igen.

V. 37+3

Sömnlösheten

... kom även den med. Ända tills nu har jag sovit rätt bra om nätterna trots att foglossningen nog väckt mig varje gång jag svänger mig. Men babyn verkar faktiskt sova därinne i magen om nätterna så det är inte h*n som väcker mig. Måste alltså vara hormoner.

Ack dessa hormoner! Som om inte nattvakenhet räcker. Idag började jag stortjuta till en sång på radion. Mitt i trafiken. Förra veckan råddade jag ihop kommuner och landskap. Hallå liksom. För att inte tala om allt som jag yrar och glömmer bort nuförtiden.

Jep.

Kuppkakor

Såhär lagom till slutet på graviditeten har jag anmält mig till en kortkurs i cupcaketillverkning- och utsmyckning. Förra veckan startade kursen och nästa vecka tar den slut. Jag har verkligen tajmat in dethär och håller tummarna att baby hålls inne tills nästa torsdag för jag vill så hjärtans gärna gå kursen till slut. Men det är okej ifall h*n kommer nu till helgen också för jag hinner ändå gå 66% av kursen.

Idag gäller det alltså. Cupcakebakning på hög nivå i tre timmar. Roligt att få nya recept. Skoj att lära sig dekorera sådär snyggt som man bara ser på andras bloggar. Och framför allt bäst att få ta hem mycket olika smakprov!

Graviditetvecka: 37 + 0
(1an kom ut v. 38+2)

Full rulle!

Håhhåjajaa! Skulle aldrig tro att jag släpar omkring med en mage och x antal extra kilon i denhär farten.

Har haft tjejgänget på besök i helgen vilket alltid är trevligt och händer alldeles för sällan. Mycket mat, mycket prat. Sen började jag också på cupcakekurs förra veckan vilket verkligen var skoj! Jag är optimist och hoppas att hinna gå alla tre onsdagar som kursen varar. Däremellan ska kläderna på och av, på och av när jag och L ska ut och leka. Befarar att dethär med på- och avklädande kommer att bli en plåga innan vintern är slut...

Läget.

Helst halvliggandes, men sittande läge duger också bra. Gravidmage är verkligen inte bekvämt mera! Nu kan det ju inte vara långt kvar, tänker jag. Efter kollen hos BM igår är huvudet nere och fixerat. Enligt all smärta man bara kan ha i ett bäcken med omnejd så måste det vara the day snart. Men veckorna visar 36...sååå, jag lär får vänta lite till. L såg världen i v.38 så om tvåan skulle vilja vara så snäll och uppenbara sig ungefär då också är jag glad.

Samtidigt blir jag ju skitnervös.

Faser.

Ända sen vi fick L har jag insett att livet med småbarn går ut på olika faser. Bättre och sämre såna. Babyfasen var okej. Femmånadersförnöjsamheten superb. Tandsprickningsfasen blaj. Lära gå-fasen toppen. Äta själv-fasen toppen.

Sen finns det mindre faser som typ denhär veckan vill jag inte ha bröd eller leka med traktor-dagen.

Just nu försöker jag gissa hur länge nej, jag tänker inte sova i egen säng (en ack SÅ jobbig fas med ett barn som annars alltid går snällt i egen säng och sova) ska räcka.

Skrattmuskler

Ojoj! Värk idag! Och en bra sådan (antar jag) eftersom de är orsakade av grymma skrattattacker från gårdagens Pleppo Live-föreställning. Skrattmusklerna som normalt befinner sig mitt på magen har förflyttat sig långt till sidorna, misstänkte jag annat så hade jag fel. Dessutom skulle en ansiktsmassage vara trevlig också.

Värt att notera: 2:an reagerade på applådhavet med att själv dra en spark-och-slåkavalkad. Aj.

Bills bills bills

Alltså. Finns det någonting mera frustrerande men samtidigt fullständigt tillfredsställande som att betala räkningar? Så deprimerande hur dyrt livet på riktigt är här i Finland. Aldrig ens en liten peng över i slutet av månaden. Samtidigt går allt ihop och räkningshögen blir ett minne blott för någon dag igen.

*dagens goda gärning avklarad*

Host host

I torsdags hostade lilla L torr-rethosta. Sen tystnade hostan på fredag bara för att komma tillbaka i helgen med slemhosta. Grejt. Dethär är tredje förkylningen denhär hösten. Plus en släng av enterorocko däremellan.

Håller tummarna att hans immunförsvar nu är maxat inför framtiden.

It's a...

...la-la-laa! Jag vet! Var idag på ultraljud då magen vägrat växa på flera veckor (trots att jag upp 900 gram i veckan *ahem*). Allt lugnt och liten väger lite över 2 kg.

Mer info än så blir det inte denhär gången.

Tema.

Alltså. HUR svårt kan det vara att hitta just de rätta barnkalasartiklarna som Ls tvåårskalas ska bestå av?! I Finland. För i Sverige (och via webbshopar) finns ju allt. Där finns även just de perfekta kalasgrejerna som jag tänkt köpa. Men, frakten är typ 50 euro. Right.

Men de finska webshopparna är väldigt få och har dåligt sortiment.

Nu har jag surfat så mycket att jag fått sammandragningar av ren frustration. För på riktigt ska man kunna webshoppa på några röda minuter och inte i en timme och utan att hitta något vettigt. Dethär är ett verkligt i-landsproblem på hög nivå.

Godnatt!

Packa väskan.

Undrar när det börjar vara dags att packa bb-väskan? Igår stod jag i alla fall med tofflorna och amningsbh:n i högsta hugg och funderade ifall nu skulle vara ett bra tillfälle. (För-?)Värkarna hette duga. Men så orkade jag inte leta upp en väska utan gick och la mig istället och idag känns det alldeles för tidigt att ens tänka på att packa. Och inga värkar mera heller. Minns inte ens när jag packade väskan då jag väntade L men den stod klar då det var dags i alla fall.

Det finns helt klart en fin linje i dethär med packandet och jag ställer mig frågan när var det nu igen rätt tid?

Uttråkad.

För första gången på många, många år så fann jag mig själv absolut uttråkad igår. Tråk händer tydligen aldrig i mitt liv eftersom jag absolut inte visste vad jag skulle ta mig till.

Men det finns ju bot för allt så jag grävde längst bak i garderoben, drog fram några garnnystan som legat länge i ide och nu börjar de minsta babysockorna så småningom ta form.

Hurra för tråkigt!

Sista resan

Jag har kallat helgen till sista resan. Men det är nog inte så dramatiskt som det låter. Jag har bara varit i Helsingfors. Sista resan var det nog ändå för nu, huhhu, börjar det nog bli jobbigt att röra sig längre sträckor för att inte prata om att gå och shoppa (på Galna dagarna till exempel)! Tack och lov för stödbältet och flygsockorna och goda vänner som hjälper.

Nu ska jag återgå till vardagen hemma.

Magen och tanterna.

Introducerade mig själv och magen till simhallens vattenjumppa idag. OMG vad ung jag kände mig (om jag någonsin tvivlat)! Den grundare delen av 50ms bassängen var fullkomligt fullsmockad av taggade 65-plussare som ivrigt värmde upp innan jumppapasset.

Om man tror att äldre personer har dålig kondis ska man gå på vattenjumppa. Som de gav järnet! Jag blev en god tvåa i att vattenboxas, skutta, saxa, vispa armar, you name it. Men så var jag också den enda i poolen som saknade magmuskler.

ps. Hyresgästen ligger med huvudet neråt nu (i motsats till den förra...)!

Diverse.

En alldeles underbar dag med sol ute och sol inne!

Trots att jag vaknade upp i en säng med kattspyor på täcket (får krypa ner i en rent doftande säng ikväll istället).

Trots att isskrapan saknades i bilen imorse och jag istället söndrade vår parkeringsbricka då den fick fungera som skrapa (hittade skrapan i förrådet sist och slutligen).

Trots att mannen är borta (igen) en vecka så känner jag ännu att jag hanterar situationen ensam med sonen och "hyresgästen" min.

Sonen är nu helt återställd (har varit änglalikt snäll och glad idag).

Trevligt mammahäng i parken och syster på besök.

Hittade Bolibompa (med Byggare Bob såklart!).

Samt klarade själv av att avlägsna en död fågel som tydligen dött av störtlopp i vår dörr. (Sånt händer bara när mannen är borta...att fåglar dör rakt framför dörren alltså). L var övertygad om att det var en fisk han hittat och ropade bara "Kala! Kala!" medan mamma lugnt försökte förklara att det var en liten fågel som inte kunde flyga mer.

Mera sånahär glada dagar, tack!

Långsamhetens lov del 2

Orkar.inte.mera.lyfta.sonen.utan.att.få.grymt.ont.

Så nu går det långsamt. Och väldigt mycket är beroende på hans humör. Mamma ber snällt... och L lyder. Eller så inte. Men för det mesta lyder han ändå.

Nu gäller det att på de mest inspirerande sätten få sonen att snällt gå på pottan, inte springa från tandborstningen, klättra upp i matstolen och därifrån, sitta snällt och bli påklädd, gå till bilen, hålla i handen - allt för att jag inte ska måste bära eller lyfta honom. Eller ve och fasa, ännu värre, springa efter honom. (försök att springa med foglossning kan jämföras med att sätta igång motorsågen mellan benen, typ)

Tack och lov är han väldigt snäll.

Snigeltakten vare lovad!

Bää bää

Liten är så gott som återställd! Törstig som bara den imorse, men så glad, så glad.

Vi har bland annat fått ta del av de första tonerna till Bä Bä Vita lamm idag.

Post-operation.

Ja, vi klarade dagen!

Lilla L är nu opererad både i öronen och näsan och han var en sådan super-trouper på sjukhuset att mammas hjärta svällde av stolthet. Han fick dessutom ett "diplom" för att ha varit så duktig på sjukhuset. Själv sov jag inte mycket förra natten, mådde illa imorse och var sjukt trött hela eftermiddagen då spänningen efter ingreppet släppte. L visste också att något var på gång för han var misstänksam och gnällig hela morgonen innan vi åkte in (hade tid 10.45) och blev trött och antagligen hungrig strax före han skulle sövas.

Nu ikväll var han supertrött och fick lite feber så får se hur natten blir.

Men nu är det värsta över och jag hoppas att liten kan börja andas lättare nu.

Skavfritt!

Ja! Nästan foglossningsfri en hel dag! Tjihuu! Känns verkligen konstigt efter månader av skavande och molande. Jag skyller på den alldeles underbara gravidpilatesen jag går på en gång i veckan (igår kväll) där vi bara gör sköna, stabiliserande och gravidsköna rörelser. Och andas.

Jag är så nöjd att slippa foglossningen en dag att jag lätt kan förbise övrigt ont: träningsvärk i benen, ryggont och en mage som börjar kännas fem storlekar för stor och spänner ut över breddarna.

Pust. Two months to go!

Operation: operation

Jikes! Sonen har dreglat och dreglat sen han var ca 5 mån. Då snackar jag inte söt-dregel utan rinn-dregel. Extra jobbigt var det förra vintern i -30 grader då dreglet frös på alla kläder. Efter många, långa månader fick vi äntligen remiss och tid till öronläkaren för ca 3 veckor sen. (och hur j*kla okänsliga läkare kan vara ska jag berätta senare) Domen blev i alla fall limöra (?? liimakorva på finska iaf) och trånga näshålor = operation med rör i öronen och ta bort näsmandlarna. Vi fick tid sent i oktober till operationen. Så det har jag mentalt förberett mig på. Men så ringde de igår från öronpoli och frågade ifall vi ville komma in på operation nu på fredag redan iom att de hade en annullering. Jag sa ja på fläcken. Ingen förkylning just nu och varför dra ut på väntan... Så nu sitter jag som på nålar och väntar på fredagen. Det blir ingen rolig dag precis och jag kommer antagligen att gråta floder när liten ska sövas ner. Men, för att han ska börja höra bättre (jo, man märker att han hör dåligt), slippa öroninfektioner och framför allt, kunna ANDAS normalt igen så ska det bli skönt att få operationen gjord. Huh.

Officiell villa-avslutning

Var på sommarstugan i helgen. För min och magens del, sista gången för iår. Känns vemodigt såhär efteråt. Tog upp morötter och potatisar, samlade in all persilja och alla fina blommor som ingen hursomhelst är där och tittar på mera. Hade ont. Faktum är att det är bekvämare att vara hemma än på stugan. Men mysfaktorn är ju hög iaf.

Tända ljus. Bada bastu. God mat. Mysigt mörker. Total tystnad. Lyckligt och trött barn.

Härliga regn!

Fick denna på posten förra veckan:

Nu får det regna så mycket det vill!

Trevlig helg!

Långsamhetens lov.

Idioten i matbutiken som gör alla inköp i slowmotion och hela tiden går med vagnen i vägen för dig.

Tanten som typ vattenjoggar men ser mest ut som en sprattlande fisk som inte kommer nånvart.

Typen som pustar liksom en grym överviktare bara för att få på sig skorna.

Jep.

Det är jag.

Glapp, glappare, glappast.

Du vet dendär känslan av att få en brinnande fotboll instucken mellan benen? Nehej, men ungefär så kan jag beskriva foglossning, åtminstone denhär veckan. Hoppeligen betalar bäckenupplösningen av sig senare och nr 2:ans ankomst blir (minst) lika angenäm som ettans.

För ja, jag hör till de ovanliga få som "orättvist nog...inte upplever speciellt svår smärta under förlossningen" (utdrag ur Förlossningshandboken) och som faktiskt utropade ett par minuter efter det hela var över att "Dethär var ju inte så farligt, jag kan nog göra det igen!" Visst, ont gjorde det men inte så mycket som jag föreställt mig. (och jag hade hunnit föreställa mig en hel del!)

Med tvåan ankomst i tankarna läser jag nu in mig på förlossning igen och börjar onekligen fundera hur denhär ronden kommer att gå. Lider glatt av grym foglossning i några månader till ifall nedkomsten går som en dans.

Payback is a bitch.

Loppis.

Sen vi fick L har jag någotsånär regelbundet besökt loppisar. Det är helt otroligt vad fina och förmånliga grejer man kan hitta! Förra veckans stora fynd var en fin (och helt ouppackad) barnlampa till Ls nya rum, ett Nalle Puh-bord med två stolar och en hel del kläder helt oslitna.

Däremot finns det tre grejer som irriterar mig så otroligt med att gå på loppis.
1) Man behöver inte sälja precis allt man äger. (Gamla och fläckiga bh-är t.ex är bara äckligt.)
2) Överprissatta grejer. (Nej, jag vill inte betala 10 euro för en begagnad muminmugg när jag får en sprillans ny från affären för samma pris.)
3) Att sälja grejer man fått gratis. (Alla vet vad mammalådan innehåller, Liberoklubben, Pampersklubben, etc delar ut och nej, det är inte schysst att håva in pengar på det man sgs fått gratis! Ge det till välgörande ändamål istället.)


Och dagens två loppistips: Muksukirppis i Vasa nu på lördag kl 9!

Vid Suvikirppis i Vasa kan man donera sina gamla tygblöjor. Tygblöjorna åker till barnhemsbarn i Afrika i december där de kommer väl till pass!

Lever fortfarande!

Denhär bloggen tog helt klart sommarpaus. Idag insåg jag att sommaren nog är slut och att det börjar vara dags att gräva fram vantar och mössa igen. Så vad passar då inte bättre än att återuppliva bloggen?!

Hänt något nytt?

Tja, är officiellt arbetslös, men går i väntan på mammaledigheten som börjar om en månad. Och för att vara ärlig så vet jag inte ens om jag skulle vara arbetsförmögen just nu. Har grym (och då snackar vi GRYM) foglossning.

Väntar sååå på vår nykomling och det är ett rent nöje att pynja med inredningen av både Ls nya lekrum och bebis egna rum!

Och ja, sommaren var härlig! Varm, ljus och skön. En lagom blandning av villaliv, resor och träffa vänner.

Skönt med höst nu ändå. Jag tänder ljus varje kväll och myser i mörkret med benen uppslängda på några dynor.

Första dagen...

...på resten av mitt liv.

Våren har varit ett litet helvete. I mars fick jag veta att mitt arbetskontrakt inte förlängs. Dessutom har jag varit otroligt trött och illamående. Idag är jag sista dagen på jobbet och konstigt nog åkte jag visslande iväg imorse med stor tillförsikt. Det kommer att bli bra. Så mycket bättre. Känns spännande.

Nu packa ner ett rum och säga hejdå. Sen säga hej till vad än som framtiden har att föra med sig.

Testing, testing.

Dethär fotot tjänar som en bra illustration om hur det ser ut hemma hos oss mesta delen av tiden just nu. Ilsket skrikande barn. Ja, gränserna ska testas till max. Tyvärr, eller ska jag kanske säga tack och lov istället, går detta enbart ut över mig (och lite pappa). Alla andra får ängelversionen.

Mest oroar jag mig för att han ska slå huvudet illa då han slänger sig ner på golvet i ett av sina utbrott.

Jordgubbsdag

Tog mig äntligen lite tid att peta i rabatten igår. Tänk att ogräset redan hunnit växa fram! Och ampeljordgubbsplantorna som jag sticker ner i jorden varje höst fick flytta till egna krukor så månne de nu inte tar sig snart och börjar producera nya, goda gubbar åt oss.

I väntan på egna jordgubbar dristade jag mig och köpte spanska färska jordgubbar från butiken. Att de sedan dessutom var jättegoda och inte bara så fina ut var en bonusöverraskning!

Försommar

Fick smak på sommaren nu under påsken. Vid villan var det över +20 grader. Bisarrt med tanke på en ytterst lång vinter och många minusgrader. Men visst var det härligt att inte behöva tänka på att behöva klä sig i tusen lager kläder bara för att springa ut en sväng.

Härligt, härligt, härligt!

6 dagar senare...

...är det feberfritt! Håller tummarna att det håller i sig. Länge. Det har inte varit roligt att hålla en feberyrande pojke i famnen som skrikit av febersmärta. Tack och lov har han sovit mycket och länge. Fyra timmars dagssömn, tolv timmars nattsömn.

Men inte undra på att allt har varit ont. Feber, en kraftig förkylning samt två nya tänder på gång!

Sjuklingen.

Igår fick sonen feber. Det är aldrig roligt med sjukt barn, men om jag ska ta fram något positivt så skulle det vara närheten. Normalt är vår son ett riktigt yrväder som aldrig sitter still mera än två sekunder. Men nu vill han helst bara vara i famnen och mysa.

En riktig laksa.

Jag skulle ge bra mycket för en äkta sånhär nu. Och till efterrätt en sånhär.

Vaddå saknar KL?

Gå och rösta!

Det blev inte som jag hade tänkt detdär med röstandet. Eftersom jag är en vän av planering hade jag planerat att gå och rösta på traditionellt sätt på söndagen. Men så kom kollegan och föreslog lunch på stan med förhandsröstning som förrätt och jag slog till. Varför inte? Det var det bästa jag gjort hittills denhär veckan. Känns som om en börda lyfts då jag inte längre behöver stressa över själva röstdagen.

Fick dessutom maken lockad till förhandsröstningen så hela familjen har officiellt uträttat sina medborgerliga plikter och kan ta det lugnt hela helgen istället. Skönt!

Nystart.

Jag öppnade denhär bloggen första gången år 2007. Då gick den under namnet Joanna i Kuala Lumpur för det var där jag bodde då. Bloggandet tog aldrig fart och i fyra år har sidan legat nere. Nu börjar jag igen. Med nytt namn. Här.