Hur gick det sen?

Likgiltighet, ilska, sorg, förvåning, upprördhet och kanske en viss lättnad. Känslorna har varit många i sommar sen jag fick brevet att jag inte kom in till juridiska. De som känner mig vet att jag slet som en galning med läsandet inför inträdesförhöret. Speciellt de sista veckorna var tuffa och jag var faktiskt riktigt, riktigt laddad inför förhöret. 

För första gången i mitt liv har jag totalt lyckas missbedömma läget vid en provskrivning. Jag skrev inträdesförhöret och tyckte att det gick så j**la bra. Man brukar ju känna på sig ifall det går bra eller ifall inte. Åtminstone brukar man veta när det kanske inte gått så bra. Men min feelis var hög efteråt för jag kände faktiskt att jag behärskade alla ämnen, speciellt skatterätten som var sådär lagom intressant, och jag trodde mig åtminstone ha en liten chans. Gissa min reaktion då svaret kom efter fyra långa veckors väntan och bedömningen hade gått..mjaa, sådär. Enligt fjolårets poänggräns skulle det ha varit godkänt, men eftersom årets poänggräns höjts med 10 poäng så låg jag i lä. Med andra ord, jag kom inte in. 

Lite surt efter allt slit, men det är absolut inte bort från mig tycker jag ändå. Är många erfarenheter rikare. Och från och med måndag är det dags att vända ett nytt blad i mitt liv. Ny karriär, nytt jobb, nya utmaningar. Jag är definitivt taggad inför denhär hösten.

Susningar från förr.

Igår var första skoldagen för många nya högskolestuderande. Jag vet inte om det är den annalkande hösten som gör mig sentimental eller vad, men det var nästan med en klump i halsen som jag kom ihåg min första tid som högskolestuderande. Först i USA, sen i Vasa.

Jag var nog en orädd 19-åring som åkte iväg med min enda kappsäck för att läsa fyra år på college i USA. Allt var nytt. Landet, mänskorna, skolsystemet - till och med språket var stundvis svårt. Men tack vare min moster och hennes mans hjälp samt två fantastiska inledningsveckor på skolan så kom jag bra igång med skolstarten, internatboendet och hela faderullan. Såhär massor av år senare känns det smått otroligt att jag faktiskt haft möjligheten att bo och studera utomlands.

När jag flyttade tillbaka till Finland och Vasa och inledde mina högskolestudier här var det som att börja om på nytt. Ny stad, nya mänskor, nytt skolsystem - och finskan behärskade jag nog heller inte riktigt alla gånger. Men tack vare fantastiska studiekompisar (Mediehuset 2001/02, you rock!) tog det inte länge förrän jag blev som fisken i vattnet även här. Vasa är och förblir en fantastisk fin stad att studera och bo i. Lagom stort, lagom smått.

Friheten, framtidsångesten, festerna och tisdagsfyllorna. Oj vad jag saknar dem ibland. Men ytterst sällan. Idag tillägnar jag dem gärna till årets gulisar. Hoppas att de förstår att njuta till det yttersta av sina kommande studieår.

Brytningstid

Augusti börjar närma sig sitt slut och lika slut är mitt minneskort på telefonen. Så många minnen förevigade från denhär häftiga, varma supersommaren! Jag ska dra igång höstens bloggande med en riktigt rejäl sommaravslutning och bildkavalkad av valda minnen från sommaren.

Men först. Egentligen tycker jag att augusti är en av årets sorgligaste månader. Hur man än stretar emot så blir det höst i luften, övermättad växtlighet, vardag och mörka nätter. Augusti är ett enda långt försök att hålla sommaren kvar. Att jag sen älskar hösten och allt som kommer med den - färger, mörker, kyla, rutiner. Tro mig, oktober och november är några av de månader jag trivs bäst på året! Augusti gör bara ont.

Tur att sommaren lämnade många fantastiska ögonblick att ännu suga på. Låt mig presentera Sommaren 2014:

Fiskelaget = lycka

Sommaren 2014 - ett matfrosseri utan dess like.

Festligheter utan dess like. Här på väg på konfirmation.

Brunbrända, nöjda barn efter en hel dag på Jakobstads motsvarighet till paradiset - Fäboda.

Insert smile here.

Vi åkte båt. Mycket snabbt. Och somnade.

Min zucchini went bananas! Tur att 5 av 8 plantor dog i junikölden.

Add caption

Strandhäng utan dess like. Simmade så gott som varje dag!

Om man inte hittade mig på stranden så fanns jag i skogen.

Alternativt på fest. Här på 90-tals festival i Uleåborg.

Vitaminer som heter duga. Vem sa att det inte finns blåbär iår?

Fantasin räckte för de små.

Även för de stora. Här som modell på Konstnatten. Tema: Bizarre.

Fångade fiskar utan dess like.

Njöt av oändligt varma och fina sommarkvällar och nätter.

Ok, så augusti har sina fina sidor också.

Äntligen fick vi asfalt hemma! Som gjort för en bra start på hösten.