En av de vassaset.

Visst är jag en vass mamma! Typ.

Imorse kl 07 drog en grupp av Vasas vassaste löpare iväg på lenkki, jag själv inkluderad. Gick bra. Det har ju varit lite si och så med träningen på senaste. Nu känner jag mig överhurtig, pigg och belåten. Kan avnjuta resten av dagen ute i solen med de härliga små!

Upptaget.

Farmor på besök. Check.

Måla ett hus. Check.

Återkommer. Check.

Tvåan.

Det är som dom säger. Att få det andra barnet är annorlunda än det första. Shit alltså vad det stämmer.

För det första så njöt åtminstone jag mycket mera av Lunas nyföddhetstid än med Lucas då jag mest bara var trött och hispig. Nu är jag mera avslappnad med skötandet än jag var med ettan. Det går liksom i förbifarten.

Sen är det tiden. Med Lucas väntade jag på varje framsteg, nu är det mera "åhå"-känsla när Luna lärt sig något. Jag tänker hela tiden att hon är så liten och att hon knappt kan mera än att lyfta på huvudet. Ett halvt år har gått i raketfart, på riktigt.

"Dom" säger också att efter två barn så är det ingen skillnad ifall du har tre eller fem eller tio. Men det är inget jag kommer att testa i alla fall.

If mom ain't happy...

Mitt i allt byggande och barnskötande drunknar man själv lätt. Tack och lov blev morsdagen för mig ett slags personligt uppvaknande (vet inte om jag åt för mycket tårta.). Eller så har bara vårdeppigheten gått över. Men nu är det dags för mig att ta itu med både mig själv och saker som jag behöver få gjorda (som t.ex sälja vår nuvarande lägenhet och att på riktigt reda ut vad jag ska ta mig till när jag blir stor).

Prioritet ett är ändå jag och träningen. Märker att jag blir helt hispig av att inte kunna träna normalt, eller som på senaste tiden, överhuvudtaget.

Annat som nu ska inbokas är tider: till kosmetologen, till frissan, till massören, till tandläkaren. Saker som jag bara skuffar fram hela tiden. Hur svårt ska det liksom vara?

Tack och lov att man kan fixa mycket på nätet också. Fick just utmejlat tio stycken förmedlingsförfrågningar så nu är det bara att ta en kaffe och invänta svar av ivrigaste försäljarna.

When mom is happy, everybody is happy!

Svartsjukedrama.

Jep, så kom den, om än med någon fördröjning. Svartsjukan.

Storebror tog emot lillsyrrans ankomst med öppna armar och har nog egentligen inte varit annat än snäll och gullig mot henne (vilket han fortfarande är!). Han har också varit accepterande gentemot mig när jag sköter henne. Men nu har ett litet svartsjukedrama smugit sig in i vår vardag. Så fort syster får flaska ska det krypas på mataren (dvs mig). När syster får ny blöja så är spindelmannen i farten och klättrar på väggarna. Bokstavligen. När jag matar syster i stol ska storbabyn sitta i famnen, när syster sitter i famnen säger han att han är en liten baby och ligger i babygymmet, osv, osv.

Kanske helt väntat, men ändå. Tog ca fem månader innan han upptäckte det här med delad uppmärksamhet.

Till den lille mannens försvar kan berättas att han ändå inte är missunsam sin syster. Trots att han minst tusen gånger om dagen tjatar om att han vill till simhallen så är det helt okej att syster far på babysim.

Sommaren kommer!

Lyckan finns i en låda.

Ja, idag har jag och Lucas snickrat ihop en trädgårdslåda till vår nuvarande gård (den "riktiga" gården ska sen få många stora lådor och blombänkar!). Min lycka mäter inga gränser då jag ser de många små påsarna med sallad som jag snart ska så och se hur växer inom kort. Varför har jag inte kommit på trädgårdslådsidén tidigare? Tja, kanske det beror på alla brädstumpar som ligger och slarvar på tomten som blev inspirationen.

Ska bara vänta in lite värme först.

Tanka vänskap.

En när och kär bekant var just på besök med familjen. Vi har (tro det eller ej!) inte lyckats få ihop en träff på sådär nästan ett år så nu var det dags att äntligen ses. Två barn har hunnit komma till världen sen dess.  Som vanligt var det urskoj att träffas. Som vanligt hade vi mycket att prata om. Som vanligt kändes det som att man plockade upp samtalet där det senast slutade. Och som vanligt ska vi träffas snart igen. Hoppas, hoppas.

Vi konstaterade att man ibland behöver "tanka" vänskap och samtal med gamla, goda vänner. För trots alla grannar och halvbekanta som hela tiden finns runt en och som man småpratar med så går inget upp mot ett riktigt gott, hederligt samtal med någon som känner en och vet varifrån man kommer. Speciellt inte när man är mitt uppe i småbarnsvardagen.

Åtminstone blev min tank (och ork) full igen.

5 mån

Lilltösen växer så det knakar! Jag har faktiskt varit lite spänd på hur mycket hon egentligen väger då hon känts så tung i armarna på senaste. 7,7kg visade vågen idag på rådisen. (Dethär betyder att jag nästa gång köper blöjpaket storlek 4!) 65,5 cm längd. Och så fyllde hon ju dessutom hela fem månader häromdagen, hurra!

I övrigt gick rådgivningen bra trots två vaccinationer. Nu ska vi bara kolla resten av dagen hur lillprinsessan mår.