Sängdilemma.

Egentligen skulle jag vilja att sonen ligger kvar i sin pinnsäng resten av livet. Men. Nu börjar det så småningom kännas som att det kanske skulle vara dags att byta till en större pojkars säng som han själv kan kliva i och ur. Och framför allt dit mamma eller pappa också skulle rymmas ibland då nätterna är lite extra jobbiga.

Dilemmat ligger i exakt vilken säng man ska välja?

Egentligen finns det inte så många alternativ därute och inget av dem är precis vårt drömalternativ (förutom en säng som gick på över 800 euro, hallå!!). Så jag dilemmar vidare. Och önskar att det stora varuhuset som börjar på I skulle vara lite närmare Vasa.

What to do, what to do.

Signade mor- och farföräldrar.

Man uppskattar inte sina föräldrar förrän man själv fått barn. Så sant! Hur mycket hjälp har vi inte haft av våra båda föräldrapar, speciellt sen barnen kom? Jag tror sannerligen inte att jag skulle ha tagit mig igenom vår förstföddas första tid utan svärmor. Tack vare henne fick jag sova några ordentliga nätter och orkade mera igen. Är det kalas på gång så är dom här och hjälper till. Och nu har vi husbygget snart på gång och visst, föräldrarna har lovat att ställa upp.

Tyvärr bor vi inte nära varken mina eller min makes föräldrar vilket är synd. 80/100 km är en lång väg. De som har föräldrarna i samma stad vet nog inte vilken guldgruva de vilar på...

Dop.

Nu är hon döpt, lilla Luna Emmi Helena. Tack och lov! Det har med båda barnen känts som om vi nått en milstolpe när de blivit döpta och vi fått dopkaffet och allt avklarat. Denhär veckan fortsätter vardagen.

Dopet gick bra om än jag blev rätt kallsvettig av att hon började skrika mitt i. Men prästen var effektiv och släkten och vännerna på gott humör. Hade i all hast glömt de viktiga doppappren men det visade sig att det gick bra att föra in dem i efterhand. Nu ska jag bara sleva i mig den sista biten doptårta så har vi bara minnena kvar.

Jag vill inte!

Innan jag hade barn tyckte jag att andras barn kunde vara rätt jobbiga. Speciellt i butiken där man ofta såg dem, ropandes och skrikandes och vägrandes. Numera befinner jag mig på den andra sidan. Förra veckan hade jag och L vår första sammandrabbning i butiken medföljande skrikfest. Jag kunde konstatera att det var minst lika jobbigt, om inte jobbigare, att vara den som handhar den tiltande ungen i affären och önskade för ett ögonblick att jag istället bara skulle kunna ha fått se på eländet.

Just nu är han inne i en "en halua!"-period. Han.vill.ingenting.

*pust*

På kollo.

Storebror är på kollo hos farmor och farfar. Superskönt för mamma och pappa fast vi saknar honom enormt. Det har varit lärorikt att under några dagar bara få ägna sig åt lillasyster utan att behöva tänka på Lucas rutiner. Har t.o.m påbörjat en mat- och sovdagbok för henne. Det gjorde vi också för Lucas i tiderna och det var bra att ha och kunna gå till när barnskötarna började fråga om sömn och matmängder.

Men kollo, ja. Vi hann knappast nämna "mummola" innan sonen stod iklädd regnstövlar och vinterjacka i bara ben och kom med skorna åt pappa. Roligt att han verkligen tycker om att vara hos farföräldrarna. Sen finns ju också Skype så vi får "träffa" honom under de dagarna han är borta.

Oppåner

Lillan har svängt på dygnet. Under förmiddagen och långt in på eftermiddagen är hon så trött, så trött att det är omöjligt att hålla henne vaken. Men sen, ungefär efter kl 23, DÅ vaknar skönheten till liv! Då är hon pigg och glad och sprattlig och vill prata, prata, prata. Vid 02-03-tiden passar det sen att somna igen och sova vidare i många, många timmar.

Jo, jag vet att spädbarn har sin egen rytm och att det är svårt att påverka babysarnas rytm den första tiden. Men vår lilla har faktiskt en klart utstakad rytm, det är bara det att den är oppåner. Nu sitter en halvt desperat mamma och surfar råd från Mr.Google.

Gäsp!