Igår var första skoldagen för många nya högskolestuderande. Jag vet inte om det är den annalkande hösten som gör mig sentimental eller vad, men det var nästan med en klump i halsen som jag kom ihåg min första tid som högskolestuderande. Först i USA, sen i Vasa.
Jag var nog en orädd 19-åring som åkte iväg med min enda kappsäck för att läsa fyra år på college i USA. Allt var nytt. Landet, mänskorna, skolsystemet - till och med språket var stundvis svårt. Men tack vare min moster och hennes mans hjälp samt två fantastiska inledningsveckor på skolan så kom jag bra igång med skolstarten, internatboendet och hela faderullan. Såhär massor av år senare känns det smått otroligt att jag faktiskt haft möjligheten att bo och studera utomlands.
När jag flyttade tillbaka till Finland och Vasa och inledde mina högskolestudier här var det som att börja om på nytt. Ny stad, nya mänskor, nytt skolsystem - och finskan behärskade jag nog heller inte riktigt alla gånger. Men tack vare fantastiska studiekompisar (Mediehuset 2001/02, you rock!) tog det inte länge förrän jag blev som fisken i vattnet även här. Vasa är och förblir en fantastisk fin stad att studera och bo i. Lagom stort, lagom smått.
Friheten, framtidsångesten, festerna och tisdagsfyllorna. Oj vad jag saknar dem ibland. Men ytterst sällan. Idag tillägnar jag dem gärna till årets gulisar. Hoppas att de förstår att njuta till det yttersta av sina kommande studieår.
3 comments:
Du kom alltså in! Gratulerar!
Tänker samma sak varje höst, nu är det dags för en himla massa nya äventyr. Äventyr (och hangovers) som man aldrig glömmer. För mig känns det skumt att jag åkte iväg för att plugga på andra sidan jorden och sen blev kvar! Hade nog aldrig trott som en lite smårädd tjugoåring att det skulle förändra min syn på livet så mycket som det gjorde. Tack för en fin blogg!
liasfarmlife.com
Nickby: Nej, tyvärr gjorde jag det inte. Men nya spännande äventyr väntar.
liasfarmlife: Oj, tack!!
Post a Comment