Innan jag hade barn tyckte jag att andras barn kunde vara rätt jobbiga. Speciellt i butiken där man ofta såg dem, ropandes och skrikandes och vägrandes. Numera befinner jag mig på den andra sidan. Förra veckan hade jag och L vår första sammandrabbning i butiken medföljande skrikfest. Jag kunde konstatera att det var minst lika jobbigt, om inte jobbigare, att vara den som handhar den tiltande ungen i affären och önskade för ett ögonblick att jag istället bara skulle kunna ha fått se på eländet.
Just nu är han inne i en "en halua!"-period. Han.vill.ingenting.
*pust*
1 comment:
Nu först hittade jag dej. :) Kul!
Post a Comment