Ända sen vi fick L har jag insett att livet med småbarn går ut på olika faser. Bättre och sämre såna. Babyfasen var okej. Femmånadersförnöjsamheten superb. Tandsprickningsfasen blaj. Lära gå-fasen toppen. Äta själv-fasen toppen.
Sen finns det mindre faser som typ denhär veckan vill jag inte ha bröd eller leka med traktor-dagen.
Just nu försöker jag gissa hur länge nej, jag tänker inte sova i egen säng (en ack SÅ jobbig fas med ett barn som annars alltid går snällt i egen säng och sova) ska räcka.
No comments:
Post a Comment