Sött som i socker

Idag handlar det om socker. Antagligen min största last här i livet. Har läst igenom denhär boken (som kanske den sista människan vida omkring) och förfäras:

 Jag har levt 35 år i ett slags sockermissbruk.

Nu vill jag påpeka att jag är rätt duktig på att kontrollera mitt sockerbehov och, förutom någon godispåse i månaden, ingalunda vräker i mig socker. Men. Sockret finns ju överallt, inte bara i det som man ser med blotta ögat. Hemma hos oss har vi för många år sedan gjort en pakt med oss själva att försöka dra ner på sockerkonsumtionen och bytt en hel del mat till sockersnålare alternativ (joghurt till exempel, äter nästan aldrig sockrad joghurt numera för det smakar så hemskt sött). Vi äter sällan halvfabrikat och väljer bort sockar närhelst det går. Däremot kunde man alltid välja ännu lite smartare. Sockret är svårt att riktigt komma bort från.

Var igår på författarinnan Ann Fernholms föreläsning på Ritz. Om jag tidigare var halvt uppgiven att jag nu måste bli en hardcore LCHF-are för att komma bort från sockret så är jag idag lite lugnare över den saken. Dethär med socker handlar ju egentligen om sunt bondförnuft, läste jag mellan raderna på Fernholms föreläsning (som egentligen var ett ypperligt sammandrag av boken).

Visst måste man kunna njuta av livet också, men för den skull behöver inte varje dag vara en enda stor bullfest. Dessutom finns det en massa andra goda alternativ att välja bland när snåltanden tittar fram.

Vad jag blev ännu gladare över var att motion verkligen är ett läkemedel mot många sjukdomar. Det finns alltså hopp för en sockerjunkie som jag.