Jag får ofta höra hur lustigt det är att vi har en katt som matchar inredningen i vårt hem. Lite ironiskt är det visst att han på alla sätt passar in hos oss, men utseendet är bara toppen av isberget på denna fantastiska varelse.
Första gången jag kom i kontakt med heliga birmor var för närmare tio år sedan när jag gjorde en intervju med en tjej i Vasa som hade tre birmakatter. Intervjun gick nästan mera ut på att beundra de tre katterna som gjorde trix, kelade och myste än att faktiskt prata. I den stunden visste jag att en sådan skulle jag också ha.
Vintern 2006 föddes Gert Tärn* i Jakobstad och flyttade ihop med mig i Vasa på vårvintern (bara några månader innan jag träffade han som numera är min make). Historierna om Gert är många men bland annat har han varit nära döden ett par gånger (efter att ha ätit målartejp samt balanserat på en balkong på elfte våningen i Kuala Lumpur), gått från innekatt till utekatt, rest halva jorden runt samt lyckats med konsttycket att sova med svansen i munnen på min (också sovande) make. Gert är antagligen världens snällaste och härligaste katt. Fast han egentligen inte gillar barn så har han på sitt eget sätt accepterat våra barn och visat dem kärlek på sitt sätt redan från att de varit nyfödda. Ibland försöker han styra upp lite lek med barnen fast de mest försöker jaga honom och han hamnar att springa undan. Aldrig skulle han riva eller klösa dem trots att han blir omilt behandlad ibland. De kompenserar sitt jagande med att se till att han alltid har mat i skålarna.
På katters vis sover även Gert dagarna långa men på kvällen, så fort barnen lagt sig, dyker han upp. Genast jag slänger mig i soffan hoppar han upp, rullar ihop sig och somnar på mig. Är jag sjuk eller ledsen ligger han vid min sida hela tiden som för att trösta.
Liksom jag väntar Gert på våren nu. Från och med förra året i och med att vi flyttat till egnahemshus gick det inte längre att försöka hålla Gert inomhus och vi bestämde att han får vara ute då han har lust. På vintern går han inte ens nära dörren. Men smart som han är så ligger han ute hela dagarna när det är varmt och soligt. Regniga och blåsiga dagar hålls han inne. Reviret sträcker sig ungefär runt tomten och eftersom han saknar dödarinstinkt är han rätt mesig när det kommer till andra katter och lommar hastigt hem när grannarnas värstingkatter dyker upp.
Massor mer än en inredningspryl är han verkligen, min lilla birma.
No comments:
Post a Comment