Den värsta.

Grattis. Idag har jag utnämnt mig själv till världens värsta mamma.

Mannen är på resa och jag vet att mina nerver är på ytan mest hela tiden. Försöker få vardagen att rulla med ungarna utan några större missöden. Ändå. 2-åringen vet minsann vilka knappar han ska trycka. Gnäll. Tjat. Uppror. Vägran. Och mamma tjatar, förklarar, bönar och ber. Och ropar. Suck, vad jag hatar att måsta ropa till men ibland känns det som det absolut enda sättet att få honom att lyssna.

Försöker berömma och vägleda. Ändå blir det mest bara ett enda nej-sägande. Och när jag äntligen fått honom nöjd och glad, ja, då sätter tvåan igång.

Just nu är det tyst för de sover (hoppeligen) båda två. Smyger mig i säng och hoppas att imorgon blir en bättre dag.