En bit av himlen.

Så damp hon ner hos oss. Och vi är i himlen.

Förra tisdagen tittade vår söta dotter ut och det gick med fart. Därav orsaken till bloggtorkan. Hemma är det full fart nu med en nyfödd och storebror som kräver sitt. Däremellan ska man hinna sova lite också.

Jag går antagligen till historien som en av Vasa centralsjukhus snabbaste föderskor. Vi hann just och just in. Vattnet gick (forsade snarare) nere i aulan och jag vägrade gå mera utan fick rullas upp med fart i rullstol. Vrålade att "Hon kommer ut nuuuuuuuuuu!!!!" vid dörrarna utanför förlossningen där två barnmorskor kom rusande och slängde upp dörrarna och drog in mig i första, bästa sal. Någon hann fråga efter rådgivningskortet men ansvariga barnmorskan ropade bara "Skit i det nu!" och så lyfte de upp mig från rullstolen, slet av mig kläderna och vid den lilla värkpausen fick jag slänga mig i sängen. Två krystar senare var hon ute.

13 sekunder tog det.

Förvånad och lycklig låg jag sen där. Eftervärkar och amningsbekymmer ska vi inte gå in på här. Det är bagateller.