Tiden flyger verkligen. Vår lilla är redan två veckor gammal! Fortsättningsvis äter, sover och bajsar hon hela tiden, men lite har hon börjat plira på oss och ser sig omkring i världen.
Själv är jag mäkta förvånad att jag orkat vaka i två veckor nu, utan att rasa sönder och samman. Med storebror var nattätandet och vakandet min stora stötesten. Jag hatade att vakna och mata. Denhär gången är jag förberedd. Jag vet att hon kommer att börja sova bättre. Jag vet att jag kommer att få sova igen. Jag har mentalt förberett mig på att själv somna om efter matandet (vilket jag hade svårt med med storebror) och jag försöker göra det så skönt för mig själv om natten som möjligt. Sen finns också öronproppar. Men nej, det är ändå ingen fest att vakna varannan, var tredje timme och ibland varje timme. En fördel med äldre barn är att de oftast sover om än inte hela natten, många timmar i streck.
Både storebror och katten har tagit nykomlingen med ro på dagarna, men om nätterna vaknar storebror och ropar mycket. Katten tar varje tillfälle han kan i akt och myser ihop sig med mig. Han har insett att man måste hålla sig framme ifall man ska få någon uppmärksamhet mera för vår sovande skönhet stjäl annars allt.
No comments:
Post a Comment