Att hoppa eller inte hoppa.

Kom just från parken med barnen. Bredvid parken bor några dagiskompisar och de höll just på att spänna upp trampolinen för säsongen. Mina barn fick gå med och hoppa en stund. Nu när vi är hemma igen är ungarna genomsvettiga och den värsta energirushen har lagt sig en stund. Sonen meddelade igen en gång att han också skulle vilja ha en trampolin hemma.

Fick mig igen en gång att fundera på dethär med att hoppa eller inte hoppa. Eller snarare, att ha en trampolin eller inte.

Vi har redan länge konstaterat med mannen att en så ful sak som en trampolin kommer aldrig att finnas på vår gård. De är ju på riktigt fula. Fast man skulle gräva ner trampolinskrället i marken så är den bara ful. (fast grannen har en vit tingest, den är inte lika hemsk) Dessutom är de faktiskt rätt farliga när x antal barn hoppar samtidigt. Har hört storyn av sjukhuspersonal som vittnar om hur vansinnigt farliga trampoliner är. Lärare som berättar om skolelever med sjuka ryggar som en följd av hoppandet.

Men. Alltid finns ett men. 

Trampoliner är så vansinnigt bra. Var annanstans kan barnen röra på sig så mycket och ha så roligt samtidigt? De blir ju på riktigt svettiga och man behöver inte ens tvinga dem dit, problemet är snarare tvärtom - svårt att få bort dem. Trampoliner är ett ytterst bra tidsfördriv. Dessutom vet man var barnen är. Grannens trampolin vittnar om hur den lockar grannkidsen till sig, både äldre och yngre. Där hålls dom i timtals. Spelar musik. Skrattar. Studsar. Så mycket bättre än ipads, spel och att plåga smådjur.

Jag vet inte. På riktigt.

Börjar bli mer aktuellt att ta ställning för eller emot då storebror nu börjar bli lite äldre. Lillasyster klarar sig bra utan än så länge. Men jag skulle inte bli förvånad om en jätteful trampolin en dag står på vår gård för jag är mästare på att ändra min åsikt.

Tack till www.amazon.com för bilden.