Svartsjukedrama.

Jep, så kom den, om än med någon fördröjning. Svartsjukan.

Storebror tog emot lillsyrrans ankomst med öppna armar och har nog egentligen inte varit annat än snäll och gullig mot henne (vilket han fortfarande är!). Han har också varit accepterande gentemot mig när jag sköter henne. Men nu har ett litet svartsjukedrama smugit sig in i vår vardag. Så fort syster får flaska ska det krypas på mataren (dvs mig). När syster får ny blöja så är spindelmannen i farten och klättrar på väggarna. Bokstavligen. När jag matar syster i stol ska storbabyn sitta i famnen, när syster sitter i famnen säger han att han är en liten baby och ligger i babygymmet, osv, osv.

Kanske helt väntat, men ändå. Tog ca fem månader innan han upptäckte det här med delad uppmärksamhet.

Till den lille mannens försvar kan berättas att han ändå inte är missunsam sin syster. Trots att han minst tusen gånger om dagen tjatar om att han vill till simhallen så är det helt okej att syster far på babysim.