Mat på schema, fortsättningen.

Att äta från matlista fortsätter, är över en vecka in i försöket nu och det har gått över all förväntan. Mot slutet av veckan är det dags att planera två veckors matlistor till. Vad jag upplevt hittills som är bra med att äta från ett färdigt upplagt schema är:

- Mycket mindre matvaror blir hemsläpade från butiken = billigare veckohandel

- Eftersom jag valt rätt enkla recept har jag nu sparat in lite på tillredningstiden vilket är positivt för egentligen är jag inte så förtjust att laga mat.

- På en vecka har vi bara ätit maletkött en gång (nytt rekord?! nästan.)

- Försöket med matlistor tvingar mig att testa lite nya recept = skoj med ny mat

Inser att det finns vissa grejer jag hamnar att revidera på de första två matlistorna, men det är egentligen småsaker. Försöket med mat på schema fortsätter alltså.

Kikärtsbiff med fetaost & grekisk sallad

Äntligen måndag.

Detta skulle egentligen ha blivit ett blogginlägg om vilken fantastisk helg vi haft och lite fluffiga bilder på det. Den som har barn vet att det aldrig blir som man tänkt. Jag tackar gudarna att det är måndag igen för helgen som passerade går till historien som en av de värsta (sen vi fick barn, nu räknar vi inte baksmällehelger här). Vill du inte höra mig ösa ur lite av min frustration över de tre senaste dagarnas pina så var vänlig och sluta läsa här.

Helgen som skulle bli. Tillsammans. Ledig. Lite sim, lite vänner, lite god mat. 

Helgen blev. Bråk. Bus. Gnäll. Arga och fula ord. Syskongräl. Stress och ångest. Frustrerade föräldrar och ett, uppenbarligen, frustrerat barn. Det andra barnet (den yngre) gick ur helgen med både hedern och vettet i behåll, den enda av oss kan jag tillägga.

Jag borde ju ha fattat redan i slutet på förra veckan att något var på gång. På dagis har det varit personalförändringar och hela gruppen hade haft sjöslag veckan lång. Samma sjöslag fortsatte hemma hela helgen. När vi rasade ihop i soffan på söndagskvällen kunde vi båda konstatera att vi nog inte förtjänar någon medalj för årets föräldrar. Och att vårt barn, hur högt älskad han än är, kan vara nog så utmanande.

Tänker inte gå in på detaljer, men idag sitter jag och funderar vart mitt barn egentligen tog vägen. I morse tog vi lite extra tid bara han och jag. Jag ser ju att det till långt handlar om att växa, om att få uppmärksamhet och behovet att bli sedd. Men det har kommit in både nya och skrämmande element. Att försöka tillhöra en grupp. Våld och fula ord. Sådant som jag nog fattar att jag inte kan skydda honom för, men som jag vill både vill lära honom att hantera och kunna hantera själv på ett vettigt sätt. Ibland räcker inte mina ord till. Detta med föräldraskap är en konstant process i självutveckling och en alltjämt föränderlig tillvaro. Detta är ännu en ny fas. Nu måste vi lära oss hantera situationen.

Men nu önskar jag. Låt denna veckan bli bättre. Låt mitt tålamod växa lite mer. Låt min närvaro vara lite starkare. Låt mig hitta de rätta orden till de tillfällen de behövs.

SNAKKs stillista

På tal om ny stil, här följer SNAKKs nya blogglista om stil som jag ska försöka fylla i efter bästa förmåga! 

Min stil i tre ord:

Jag föredrar enkelt.

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp:

En napapaita. (detta får jag säkert ångra att jag sagt)

Just nu har jag på mig:

En skön stickad tröja och mysbyxor

Det här är en bild på mig när jag kände mig bekväm:

Jag har tyvärr dålig för dålig koll på mina foton, men föreställ dig hemmamys.

Det här är bild på mig för länge sedan:

70-tals hippiestilen

Jag känner mig allra snyggast i:

Jeans, boots/ballerinor, en t-shirt/stickadtröja

Mitt favoritplagg just nu:

Min nya träningsbyxor

Min stil hemma med tre ord:

Modernt, ljust, harmoni

Jag skulle aldrig inreda med:

Tunga och mörka möbler

Pryl jag suktar efter:

En ny växt till badrummet för ungarna har rivit sönder den förra.

Mitt bästa stylingtips:

Töm alla ytor på alla extra grejer så ser rummet genast fräschare och luftigare ut.

Min favoritplats hemma:

Divansoffan mitt i vardagsrummet.

Mitt problemhörn hemma:

Hjälpköket som jämt är fyllt med byggprylar, cykelgrejer, tvätt och utekläder. Gaah!

Passa på och lyssna på ett rykande nytt avsnitt av SNAKK med Nadja och Linn nu på söndag som handlar om just stil.

Nytt namn, nytt ansikte

Förändringens vind blåser. Inte bara ute utan även här.

Jag beslöt mig för både namnbyte och ny header här på bloggen. 

  Lite enklare. Lite stilrenare. Lite mera svenskt.

Jag är inte känd som att ha någon speciell stil och jag måste medge att jag fortfarande har ångest över stilbytet. Det finns såååå många bloggstilar out there som man kunde köra, men jag satsade på det absolut enklaste. Tack till den som gjort att jag fått ta del av denhär headern alldeles gratis.

Nu är det dags att ta fredag. Ett gympass, några givande möten och en tur till den lokala vattenparken med två lyckliga små avslutar denhär veckan. Att våren dessutom kom tillbaka är helt okej.

Mat på schemat

Dethär med mat, tid och barn driver mig stundvis till vansinne. Ibland blir jag bara så trött, så trött på min egen mat. 

Den samma maten hela tiden. 

Känns som om vi konstant varvar maletkött och makaroner med mera maletkött och makaroner. Det är ju inte sant egentligen, men så känns det i alla fall. Jag har testat de flesta maträtter man kan göra på maletkött nu och är trött på det nu.

Så, nu ska det bli lite ändring på det (tack Vasabladet för inspirationen förra helgen). Denhär veckan har jag skrivit upp matlistor för två veckor framåt och planen är att efter två veckors ätande skriva två listor till så att vi alltså om en månad har testat olika mat varje dag i fyra veckor. Sen är planen att revidera vilket som fungerade och familjen gillade och vilken mat som behöver bytas ut och sen ta i bruk ett rullande fyraveckors matschema. På så sätt räknar jag med att få mera inspiration att testa på nya rätter, variera måltiderna bättre och slippa få huvudvärk varje gång jag ska fundera ut vad vi ska äta kommande vecka. Kriterierna för att maten ska hamna på mitt matschema är 1) maten ska vara (relativt) lätt att laga och 2) tillräckligt mångsidig (en vegedag, en till två fiskdagar, en kycklingdag och MAX en maletköttdag per vecka).

De flesta rätter ska vara tillagade som GI-rätter. I vår familj håller vi inte oss till någon speciell diet, men vi byter alltid, när det är möjligt, ut t.ex ljusa makaroner till mörka, vitt ris till brunt, vetebröd till fullkornsbröd etc. Det är ett enkelt sätt att skära ner på snabba kolhydrater. Jag föreställer mig att till sommaren byts en del rätter ut till mera grillbetonade alternativ, kanske mera sallader. Tacksamt är att båda barnen är förtjusta i grönsaker.

Matlistorna innehåller inga jättekonstiga och krångliga rätter, jag har bara försökt att varva nya recept med gamla godingar. Makaronilådan och köttbullarna lär vi inte slippa för de är barnens absoluta favoriter, men t.ex kycklinggratäng med mango ska testas i helgen. 

Den första veckans matlista kom genast upp till bevis i tisdags när jag veckohandlade. Och, ta-daa, vilken lättnad det var att kunna svepa genom butiken utan att behöva ha tre-fyra vaga ideér om vad vi ska äta de kommande dagarna i huvudet utan faktiskt ha en lista på några få råvaror som ska räcka för måltider en vecka framåt! 

Nu blir det hoppeligen ändring på maletkött-spåret som jag hamnat i den senaste tiden.

Lugnet och vardagen

Liksom snön kom och lade ett vitt täcke över allt det vårliga känns det som om vardagen lagt sitt trygga täcke över oss här hemma. Vårfeelisen och rastlösheten försvann, vintern och myset återvände. Jag tänder ljus och njuter av rutiner och vardag.

Men, våren hägrar. Vi har surfat balanscykel åt lillasyster. Katten fick sig just en omgång stryk av grannfrassen. Jag planerar för olika projekt och som vanligt har vi inga sommarplaner ännu heller fast alla andra verkar veta hur de ska spendera sommaren.

Och. Nu är det mindre än två månader kvar till vårt äventyr: en vecka hela familjen på franska landsbygden tillsammans med goda vänner. Hurra!

Måndagskvällen räddad.

Måndagar är mitt andningshål. Då håller jag min egen BodyBalance timme på Wasa Sports Club. 

Idag är det dags att releasa den nya koreografin till program 64. Är som vanligt överspänd och förväntansfull. Bra musik, nya rörelser.

Denna är min favorit so far.

Världens stoltaste mamma

Det sägs ju att barn lär sig något nytt varje gång de är sjuka. Vi tog bort storebrors stödhjul för tre veckor sedan och har egentligen inte övat alls sedan dess. Igår var det dags att ta itu med övningen på riktigt. Döm om vår förvånad då han bara trampar iväg själv?! 

Vi riktigt pöste av stolthet!

Och visst behöver han stöd vid avfart och avslut, men ändå. Nu är det inte länge förrän han susar fram i Böle.

Ett...

...tu...

TRE!!

Det börjar räcka nu.

Snart får jag börja vädja till högre makter att vår sjukstuga ska börja må bättre.

I januari fick jag en förkylning som aldrig riktigt ville bryta ut ordentligt. Jag höll på i fyra veckor och kämpade. På den fjärde veckan blev mannen förkyld och det med besked. Feber och snuva i en vecka med två tillföljande bihåleinflammationer efter det. Samt en ögoninfektion.

Barnen har snorat hela vintern men verkar ha besparats den värsta förkylningen. Istället fick sonen vattkoppor (tror vi i alla fall). Och nu, värsta hostan någonsin. Vi har vakat i fyra nätter med hans förkylningskrupp. Imorse hostade han så att han spydde.

Och jag undrar, när ska detta sluta?

Ett litet äventyr

Med vår i luften passade vi förra söndagen på att inleda villasäsongen. Vi åkte iväg på en endagstur till villan som ligger ca 1,5 h borta i de mycket finska trakterna. Pikniken var med och barnen var glada. De älskar att åka till villan!

Snön hade som tur smält, men isen fanns kvar, härligt blank.

Solen ville också titta fram.

Det syns inte HUR mycket det blåser, men det var något otroligt.

Vi gick på videungsjakt längs vägen.

"Mamma, fota mig!" En mycket glad resenär.

Det blev inte sämre av att vi stannade vid Kyläkauppa som för övrigt blivit större sen sist.

Tja, det blev inga större fynd denna gång. Bättre tur nästa gång.

Villapremiären inledd alltså. Nu börjar planerna på sommarens projekt som att måla, bygga och ändra.

Livet återvänder!

Ja! Vi har ett fungerande nätverk igen! Och. 

SOLEN lyser!

Var just ute på en långpromenad och man kan verkligen känna våren i luften nu. Överallt var folk ute och jobbade med utomhusaktiviteter som hör ett förortsområde till: täcka över tuijor, tvätta bilar, någon klippte ner häcken (?! vet inte om mars är lämplig årstid för just sånt), ungarna målade på asfalten och cyklarna hade dykt upp igen. Även vi har tvingat ut barnen idag trots att det blåser något helt otroligt på Skräddisbacken. 

Sakta men säkert återvänder utomhuslivet.

Testade shadesen idag. De fungerade ypperligt.

Blackout

Ofrivilliga pauser bland all teknik kan vara skönt ibland. Denna vecka slutade vårt nät att fungera. Två timmar innan deadlinen för inlämningen av mitt slutarbete på kursen jag gått. Känslan, liksom. 

Men jag fixade det. 

Ikväll mitt i fredagsmyset med en storm rasande utanför gick strömmen. Där satt jag med mitt chips och dipp halvvägs uppätet i mörkret och tystnaden. Känslan, alltså.

Tur hade jag ändå tänt ett ljus. Nu är det bara att vänta ut stormen.

Flitens lampa

Lite tystare här nu. Det beror på att jag missat att jag har en deadline imorgon och som jag trott var nästa vecka. Lugna gatan liksom. Jikes. Har gjort en observationsbok över tio stycken servicetillfällen de senaste månaderna i Vasa. Lite otippade ställen har förvånansvärt dålig service och andra ställen där man minst väntar sig bra service finns guldkornen. 

Jag känner mig som en secret shopper.

Nu ska jag bara höja mig själv till skyarna och se på servicetillfällena ur en förmans glasögon samt veva ihop en presentation om samma ämne.

Söndagen i bilder

Som alla söndagar hade storebror tidig tigerjumppa och jag och lillasyster fick kvalitetstid tillsammans. Jag blir alltid lika positivt överraskad hur enkelt det är att umgås med "bara" att barn och vilka personligheter som kommer fram när de inte är två som tävlar om uppmärksamheten och gaddar ihop sig.

Här får dockan och kaninen sig en tupplur på köksgolvet

Som den goda mor jag är bakade vi fastlagsbullar. Och ja, det var så perfekt med nöjda barn och noll nedsmutsning att jag glömde att fota.

Sen var det svårare att få sin glansbildsfamilj på kort när bullarna skulle ätas...

...ja, ni ser ju.

Långpromenad och storebrors stödhjul åkte av. Nu ska det övas!

En kopp te för att avsluta en fin dag. Älskar yogi-te.

Välkommen nya vecka! Nu kör vi.