Om att älska tillvaron.

Oktober. Jag inser att det snart gått två månader sen jag senast skrivit något och jag undrar bara, vart tog tiden vägen? Tiden flyger tydligen när man har roligt. Har massor att berätta men för att dra en kortare version av de senaste två månaderna och mitt karriärsbyte så kan jag börja med att berätta att jag har skoj. Precis varje dag. Älskar mitt nya jobb på alla sätt och vis.

I september gick jag på en intensiv skolning Fustra (för den som vill veta mera vad det är, gå in på www.fustrafinland.fi eller www.fustra.se) och sen var det dags för heltidsjobb på mitt "gamla" jobb (där jag redan jobbat deltid i snart 13 år) och Finlands största motionsklubb Wasa Sports Club. Min titel är Fustra Personal Trainer och jobbet verkar passa som hand i handske just nu. Eller vad är nu bättre än att kombinera välmående, träning och att få träffa underbara mänskor? Dessutom är arbetskompisarna en hög glada typer som alla hjälper varandra hålla humöret högt. Sånt behövs om man ska jobba i en motionssal.

Den ena dagen är inte den andra lik vilket kanske är det bästa av allt. Man vet aldrig vad man hamnar att göra eller vem man får träna med. På många sätt påminner dethär jobbet om mina tidigare år som reporter. Man måste kunna lyssna, ställa de rätta frågorna och hantera alla möjliga typer av mänskor. Den nya dimensionen i det nya jobbet är att hjälpa mänskor att hjälpa sig själva. Få träningsmetoder är så effektiv som Fustra faktiskt är.

Så nu när hösten börjar bli som mörkaste och kallaste, trivs jag. Ett roligt jobb att gå till, familj och barn att mysa med och ljus och brasa att tända i mörkret på ruskiga kvällar. Vad är bättre än det?

Överraskningsgäster på Wasa Sports Club!

Barnen trivs också.

Hur gick det sen?

Likgiltighet, ilska, sorg, förvåning, upprördhet och kanske en viss lättnad. Känslorna har varit många i sommar sen jag fick brevet att jag inte kom in till juridiska. De som känner mig vet att jag slet som en galning med läsandet inför inträdesförhöret. Speciellt de sista veckorna var tuffa och jag var faktiskt riktigt, riktigt laddad inför förhöret. 

För första gången i mitt liv har jag totalt lyckas missbedömma läget vid en provskrivning. Jag skrev inträdesförhöret och tyckte att det gick så j**la bra. Man brukar ju känna på sig ifall det går bra eller ifall inte. Åtminstone brukar man veta när det kanske inte gått så bra. Men min feelis var hög efteråt för jag kände faktiskt att jag behärskade alla ämnen, speciellt skatterätten som var sådär lagom intressant, och jag trodde mig åtminstone ha en liten chans. Gissa min reaktion då svaret kom efter fyra långa veckors väntan och bedömningen hade gått..mjaa, sådär. Enligt fjolårets poänggräns skulle det ha varit godkänt, men eftersom årets poänggräns höjts med 10 poäng så låg jag i lä. Med andra ord, jag kom inte in. 

Lite surt efter allt slit, men det är absolut inte bort från mig tycker jag ändå. Är många erfarenheter rikare. Och från och med måndag är det dags att vända ett nytt blad i mitt liv. Ny karriär, nytt jobb, nya utmaningar. Jag är definitivt taggad inför denhär hösten.

Susningar från förr.

Igår var första skoldagen för många nya högskolestuderande. Jag vet inte om det är den annalkande hösten som gör mig sentimental eller vad, men det var nästan med en klump i halsen som jag kom ihåg min första tid som högskolestuderande. Först i USA, sen i Vasa.

Jag var nog en orädd 19-åring som åkte iväg med min enda kappsäck för att läsa fyra år på college i USA. Allt var nytt. Landet, mänskorna, skolsystemet - till och med språket var stundvis svårt. Men tack vare min moster och hennes mans hjälp samt två fantastiska inledningsveckor på skolan så kom jag bra igång med skolstarten, internatboendet och hela faderullan. Såhär massor av år senare känns det smått otroligt att jag faktiskt haft möjligheten att bo och studera utomlands.

När jag flyttade tillbaka till Finland och Vasa och inledde mina högskolestudier här var det som att börja om på nytt. Ny stad, nya mänskor, nytt skolsystem - och finskan behärskade jag nog heller inte riktigt alla gånger. Men tack vare fantastiska studiekompisar (Mediehuset 2001/02, you rock!) tog det inte länge förrän jag blev som fisken i vattnet även här. Vasa är och förblir en fantastisk fin stad att studera och bo i. Lagom stort, lagom smått.

Friheten, framtidsångesten, festerna och tisdagsfyllorna. Oj vad jag saknar dem ibland. Men ytterst sällan. Idag tillägnar jag dem gärna till årets gulisar. Hoppas att de förstår att njuta till det yttersta av sina kommande studieår.

Brytningstid

Augusti börjar närma sig sitt slut och lika slut är mitt minneskort på telefonen. Så många minnen förevigade från denhär häftiga, varma supersommaren! Jag ska dra igång höstens bloggande med en riktigt rejäl sommaravslutning och bildkavalkad av valda minnen från sommaren.

Men först. Egentligen tycker jag att augusti är en av årets sorgligaste månader. Hur man än stretar emot så blir det höst i luften, övermättad växtlighet, vardag och mörka nätter. Augusti är ett enda långt försök att hålla sommaren kvar. Att jag sen älskar hösten och allt som kommer med den - färger, mörker, kyla, rutiner. Tro mig, oktober och november är några av de månader jag trivs bäst på året! Augusti gör bara ont.

Tur att sommaren lämnade många fantastiska ögonblick att ännu suga på. Låt mig presentera Sommaren 2014:

Fiskelaget = lycka

Sommaren 2014 - ett matfrosseri utan dess like.

Festligheter utan dess like. Här på väg på konfirmation.

Brunbrända, nöjda barn efter en hel dag på Jakobstads motsvarighet till paradiset - Fäboda.

Insert smile here.

Vi åkte båt. Mycket snabbt. Och somnade.

Min zucchini went bananas! Tur att 5 av 8 plantor dog i junikölden.

Add caption

Strandhäng utan dess like. Simmade så gott som varje dag!

Om man inte hittade mig på stranden så fanns jag i skogen.

Alternativt på fest. Här på 90-tals festival i Uleåborg.

Vitaminer som heter duga. Vem sa att det inte finns blåbär iår?

Fantasin räckte för de små.

Även för de stora. Här som modell på Konstnatten. Tema: Bizarre.

Fångade fiskar utan dess like.

Njöt av oändligt varma och fina sommarkvällar och nätter.

Ok, så augusti har sina fina sidor också.

Äntligen fick vi asfalt hemma! Som gjort för en bra start på hösten.

En rejäl släng av sommar

Jag njuter. Och njuter. Till och med målandet av det lilla som återstår att måla på vårt hus är njutningsbart. Fast ännu mera njöt jag av att kunna gå ut med vänner en måndag kväll, klädd som på en solsemester i Thailand kl 22 på kvällen och cykla hem i sommarnatten. Fan sommaren! I ❤️ You!

Den kallaste midsommaren

Visst blev det en fin helg trots kölden. Jag vet inte när jag senast varit så väl påpackad med kläder en midsommar som denhär. Men annars var vädret helt ok och sällskapet ännu bättre. Barnen stortrivdes och då också jag.

Äntligen fick vi ett ordentligt stort matbord! Det behövs för vi är nästan alltid mellan 6-14 personer vid stugan. Synd bara att jag glömde att fota det när det stod på plats.

Frisk luft tog ut sin rätt på minstingen. Skönt att kunna somna varsomhelst.

I de levandes böcker igen.

Se, hon lever. Hurra!

Ja, jag överlevde inträdesprovet till juridiska även fast det var skitpirrigt och nervöst. Tog flera dagar och en helg ute vid villan förrän jag skulle börja känna mig som normal igen. Satte in en slutspurt på nio dagar non-stopläsning utöver de två månader då jag läst flitigt måndag-fredag. Sånt gör att huvudet kändes lite mosigt, men för övrigt smart.

Hur var inträdesförhöret då? Förutom nervöst och fruktansvärt att inte veta vad som riktigt komma skall så ingår nu inträdesförhöret till mina top 5 nervigaste tillfällen i livet. Till de övriga hör bland annat att i förlossningsvärkarbetet inse att man faktiskt måste föda ut barnet själv eller att stå i direktsändning ensam och ansvara för tekniken. Jag hade i alla fall förberett mig bra och läste inte mera inför under själva dagen utan tog en ordentlig länk istället för att göra av med nervositeten. Dagarna innan hade jag mått illa (vilket är ovanligt för mig) av ren nervositet. Jag, som är lugnet själv. 

Det var först när vi bänkat oss i auditoriet som nervositeten släppte. Fast själva förhöret och frågorna ingalunda var enkla så tog jag det lugnt och sansat. Betade av en fråga efter annan, höll ett öga på tiden, och skrev som en tok. Fyra timmar och femtiosju minuter senare var jag klar och hade alltså tre minuter till godo. Då hade jag svarat, läst igenom och rättat svaren och var en ytterst nöjd mänska. Jag hade klarat ett viktigt delmoment, dvs att kunna svara på varje fråga! 

Nu har jag tagit "ledigt". Barnen är hemma från dagis och sommaren är definitivt här. I väntan på hur det egentligen gick i inträdesförhöret ska jag njuta. Och den 15 juli kl 10 kommer svaret.